Gärd är en av grundarna till Föräldrakooperativet Trumslagaren. Dottern Agnes var ett av de första barnen som skrevs in på Trumslagaren. Det är också Gärd som designat den lilla trumslagaren – förskolans logga. Här berättar hon om hur det var att starta föräldrakooperativet.
”När vi startade Trumslagaren 1989 fanns det färre daghem, som det hette då. Det fanns ingen tremånadersgaranti som idag utan man fick helt enkelt vänta tills det fanns en plats. För vår del så handlade det om tre år. Under slutet av 80-talet var det en babyboom så det föddes många barn och det naturliga var att även kvinnor yrkesarbetade.
På den tiden fanns det en mängd olika alternativ för barnomsorg; barnflicka, trefamiljssystem, dagmamma, både privat och kommunal, olika typer av kooperativa lösningar även företag och landsting hade egna daghem.
De som startade Trumslagaren började med ett trefamiljssystem. Vilket innebar att tre familjer slog sig ihop och kunde ha en kommunalt anställd som passade barnen. De tre familjer som startade höll till i ett litet hus som låg på en av deras tomter. Idén om ett kooperativ låg i tiden. Allt fler familjer runt om i Stockholm slog sig ihop och startade kooperativ för att lösa sitt behov av barnomsorg. Bara i Älvsjö startades tre stycken. Kommunen och även KFO hjälpte till kring uppstart av kooperativ. Det behövdes styrelse och lokal. Kommunen bidrog med pengar.
Vår familj var inte med från början utan vi träffade initiativtagarna på öppna förskolan som låg i parkleken Apelsinens lokaler. De var roliga att prata med och Agnes var då nästan tre år och jag hade varit hemma med henne samtidigt som jag pluggade och jobbade extra på kvällarna på servicehuset i Älvsjö så det kändes som att det var dags för henne att börja på dagis.
När lokalen var klar att hyra på Godtemplargården kunde vi börja anställa personal. Det var en stor brist på förskollärare och för att locka till oss bra pedagoger erbjöd vi dem 35 timmars arbetsvecka, öppettider mellan 7.30-17, lediga klämdagar, planering varje vecka, gratis mat och liten barngrupp.
Efter några turer med tillfällig personal, där även vi föräldrar arbetade, fick vi tag på tre förskollärare. De kände varandra sedan tidigare och var kloka och roliga och skapade en fantastisk verksamhet för våra barn. I början var alla barn tre år och yngre. Jag minns inte hur många barn det var men det var inte så många i början.
Vi föräldrar hade kökstjänst på rullande schema och var i barngrupp på tisdagar när förskollärarna hade planering. Vi vikarierade när någon var sjuk och hade allt styrelsearbete. Tillsammans firade vi högtider i stora salen. Ett par gånger per år hade vi arbetsdagar där vi fixade och byggde på Trumslagaren. Det var en entusiastisk entreprenadanda. Flera familjer knöt närmare band och umgås fortfarande. Förskollärarna och vi föräldrar och barn umgicks även på fritiden. Förskollärarnas barn var jämnåriga med våra och de var ofta på Trumslagaren. Det var en familjär atmosfär. Det var en lösning för barnomsorg med mycket hög kvalitet samtidigt som det blev en stark social gemenskap.
Vi hade lätt att få nya familjer men vi intervjuade dem innan eftersom det krävdes mycket engagemang från familjerna. Det är en särskild roll att både vara arbetsgivare och förälder.
I början hade vi bara tillgång till lägenheten, det var just en lägenhet med kök och två rum och en liten toa med badkar. Den skulle återställas varje eftermiddag och sammanträdesrummet skulle återställas. Lokalerna delade vi med godtemplarna, sytanterna, annan föreningsverksamhet, fester, teaterföreställningar och PRO. Det var besvärligt men också spännande och intressant för barnen. När pensionärerna hade dans satt våra barn på scenen och tittade på med stora ögon.
Föräldrar, syskon, mor- o farföräldrar byggde, sydde, målade och renoverade med barnens bästa för ögonen. Alla barn kunde se spår av just deras föräldrars engagemang. Kvalitén på omsorg, lärande och lek byggde på förskollärarnas professionalitet. De hade ett lekfullt arbetssätt och utgick alltid från barnens bästa där de alltid stod på barnens sida. Förskollärarna hade stark integritet och kunde även ta upp saker som var svåra.
När vi startade -89 var det OK för arbetsgivare att föräldrar behövde vara på sitt barns förskola och jobba i köket ett par gånger i månaden men det förändrades rätt snart och såsmåningom var vi tvungna att försöka hitta andra lösningar.”